Lilla Tysk Vädur är en mycket snäll och trevlig ras. Det är en mellan stor kanin och blir ca 3-4 kg som vuxna.
Rasen härstammar från Tyskland och har varit en korsning av Fransk Vädur och Dvärgvädur. Regristrerades i Tyskland som ras 1968.
Rasstandard för Lilla Tysk Vädur.
Viktskala;
Ungdjur
För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng.
Ålder i månader Idealvikt i Kg
4 intill 5 mån 2,1kg
5 intill 6 mån 2,5kg
6 intill 7 mån 2,8kg
Vuxen
- 2,60kg 0 poäng
2,60-2,80kg 3 poäng
2,81-3,00kg 4 poäng
3,01-3,70kg 5 poäng
3,71-4,10kg 3 poäng
4,10 och högre 0 poäng
Poängskala
A Färgade och vita B
Tecknade
Vikt 5 5
Rasprägel och presentation 20 20
Kroppsform 40 20
Pälsens Täthet 10 10
Pälsens kvalitet 10 10
Färg 10 10
Teckning 20
Kondition, Vård & Sundhet 5 5
Summa 100 100
Rasprägel och Presentation
Öron: Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor,
vilka är beklädda med långa hår.
Från öronknutorna hänger, sett från sidan,öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt.
Sett framifrån, hänger öronen med en svag inåtvänd (konvex) båge.
Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade.
Längden mätt från spets till spets skall vara minst 30cm och längst 36cm. Öronlängden skall harmoniera med kroppstorleken.
Huvud: Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvud är desto bättre är huvudformen
Hals: Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter dirket på kroppen.
Hakpåse: Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor får ha en liten hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppstorleken. Små öronknutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.
Kroppsform:
En typisk Vädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i en förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.
Bröst: Mycket brett och fast.
Rygg: Mycket bred och kraftig med god muskulatur.
Rygglinje: Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben: Frambenen är mycket krafiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppställning, bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.
Lår: Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans: Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulaur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga coh tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kort. Utskjutande lår
Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de föreskrivna propotionerna. Spetsig rygg,, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. O- eller X-ben. Svensen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans. Ej rastypisk. Hermelinkropp. Hängande buk.
Färg:
Rasen är godkänd i samtligai standarden godkända färger
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg.
Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
Teckningar: Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.
(Faktan tagen ur Nordisk Kaninstandard)
Rasen härstammar från Tyskland och har varit en korsning av Fransk Vädur och Dvärgvädur. Regristrerades i Tyskland som ras 1968.
Rasstandard för Lilla Tysk Vädur.
Viktskala;
Ungdjur
För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng.
Ålder i månader Idealvikt i Kg
4 intill 5 mån 2,1kg
5 intill 6 mån 2,5kg
6 intill 7 mån 2,8kg
Vuxen
- 2,60kg 0 poäng
2,60-2,80kg 3 poäng
2,81-3,00kg 4 poäng
3,01-3,70kg 5 poäng
3,71-4,10kg 3 poäng
4,10 och högre 0 poäng
Poängskala
A Färgade och vita B
Tecknade
Vikt 5 5
Rasprägel och presentation 20 20
Kroppsform 40 20
Pälsens Täthet 10 10
Pälsens kvalitet 10 10
Färg 10 10
Teckning 20
Kondition, Vård & Sundhet 5 5
Summa 100 100
Rasprägel och Presentation
Öron: Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor,
vilka är beklädda med långa hår.
Från öronknutorna hänger, sett från sidan,öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt.
Sett framifrån, hänger öronen med en svag inåtvänd (konvex) båge.
Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade.
Längden mätt från spets till spets skall vara minst 30cm och längst 36cm. Öronlängden skall harmoniera med kroppstorleken.
Huvud: Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvud är desto bättre är huvudformen
Hals: Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter dirket på kroppen.
Hakpåse: Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor får ha en liten hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppstorleken. Små öronknutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.
Kroppsform:
En typisk Vädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i en förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.
Bröst: Mycket brett och fast.
Rygg: Mycket bred och kraftig med god muskulatur.
Rygglinje: Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben: Frambenen är mycket krafiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppställning, bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.
Lår: Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans: Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulaur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga coh tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kort. Utskjutande lår
Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de föreskrivna propotionerna. Spetsig rygg,, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. O- eller X-ben. Svensen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans. Ej rastypisk. Hermelinkropp. Hängande buk.
Färg:
Rasen är godkänd i samtligai standarden godkända färger
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg.
Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
Teckningar: Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.
(Faktan tagen ur Nordisk Kaninstandard)